VALPBLOGG

19/3

Nu är valparna inne på sin 10:e vecka, och det börjar bli dags att avsluta valpbloggen, som inte uppdaterats så flitigt på sista tiden. Windhunters Golden Heart, Brownie har flyttat till familjen Östlund i Trosa. Där kommer hon förutom att vara en älskad familjehund, att få följa med husse på rådjursjakt, och kanske någon fågeljakt emellanåt. Vi önskar Brownie och hennes nya familj all lycka i framtiden! Jag hade ju naturligvis planerat att fota Brownie tillsammans med sin nya matte o husse innan hon åkte, men det blev TOTALT bortglömt. Förhoppningsvis så kanske det ändå kommer något kort på sidan längre fram. (Mer om Brownie och hennes familj finns på www.jossebacka.dinstudio.se

Även Fenix (Lilleman) Windhunters Golden Hope har fått nya ägare. Han kommer att flytta till Catharina Hegg och Jan Sundbäck i Gunnarskog. Fenix bor kvar hos oss i två veckor till, men har fått flera påhälsningar av sina nya ägare. Och vi vet att även Fenix kommer att få det hur bra som helst med sin nya familj.

Windhunters Golden Sun, Biggan väntar fortfarande på en egen familj. Förhoppningsvis finns det någon där ute som väntar på en glad, cool, busig och matglad liten springertjej.

Kvar hos oss blir Windhunters Golden Star, Zimba. Vi skulle ju spara en tik, men men....

Kvar ett tag  i alla fall blir också Windhunters Golden Dream, Kiwi. Vi får se hur denna energiska, sällskapsjuka lilla tjej utvecklas och hur mycket vi hinner med.

Fiffi har verkligen varit en toppenmamma, som fortfarande städar efter sina valpar om inte matte hinner med. Hon fostrar dem ordentligt, och valparna har alla förutsättningar för att bli trevliga hundar som vuxna. Som tvåbent är det inte alltid så lätt att veta vad valparna gör när de får tillsägelse av mamma, men det är väll inte heller meningen att man ska veta allt. Även Fiffi är som en valp stundtals när leklusten sätter in och hon far runt på golvet tillsammans med sina barn.

                                           Biggan o Norpan på besök i G-vik.        Fenix får hjälp med att ligga in filten han fått av sin nya matte o husse.

2/3, 8 veckor

Det är inte klokt vad tiden går fort. Idag är valparna 8 veckor, och snart börjar några lämna oss. Det blir förståss sorgligt och tomt när kullen minskar, men det är ju som det ska vara. Ibland vet man inte heller riktigt vilket ben man ska stå på här hemma med valpar som hänger i byxben o tår och man kryssar mellan pölar o sönderrivna tidningar. Och precis när man tror att man fått in en vettig rutin så förändras något så allt är kaos ett litet tag igen. Men det är väll som det ska vara =)

Valpisarna mår i alla fall bra, och växer så det knakar. De har blivit besiktade, chippade och vaccinerade, och det värsta med det hela var nog den lååånga bilresan till veterinären på några minuter, som de inte alls uppskattade.

Har försökt ta uppställningsbilder på alla med mycket blandat resultat kan väll sägas, fast mest åt det dåliga resultatets håll. Vi har nog en del att lära både jag o Kent om valpar o uppställningsbilder. Och inte hade vi trimmat den heller. Ve och fasa.   Men man ser ju i alla fall färgen på dem, även om det ser ut som att Brownie bla backar hela tiden. (Vilket faktiskt var precis vad hon gjorde) Hur som helst så är alla valparna väldigt fina exteriört och det finns nog några guldkorn. Eftersom bilder säger mer än ord kommer här några härliga sov o lekbilder.

Eg så är de för stora för detta, men några sekunder ställer mamma upp ibland.

22/2

Under helgen fick valparna göra sin första bekantskap med rådjursklöv, gåsvinge och fasan. Oj så intressant de tyckte att det var. Alla ville smaka och bära runt, och ville nog helst av allt vara alldeles ensam om godsakerna. Två av valparna ska få komma till hem med jägare och förhoppningsvis få vara med i skogen. Fiffi som bara fick titta på var inte lika glad. Hon är galen i rådjur, och det hade nog inte blivit några klövar kvar till valpisarna om hon fått vara med. Hon fick i alla fall apportera lite fågel inomhus !  så hon mjukande lite till slut.

Biggan o Mr Big, Biggan och Lilleman

Brownie vill ha den stora gåsvingen själv!

Brownie vill ha även klöven för sig själv, men Biggan och Lilleman är inte sena att hänga på.

19/2

Igår eftermiddag fick vi besök av valpköpare. En mycket trevlig eftermiddag/kväll  blev det, med massor av hundprat förståss, och jag tror alla parter blev nöjda med vad de såg. Lyckliga Lilleman kommer i sinom tid att få flytta till Catharina och Jan i Arvika. Vår lilla överlevare är verkligen värd det bästa, och visst ser de ut att trivas tillsammans!

Man kunde ju tycka att valparna skulle vara lite trötta efter besöket, men inte då. De var lite ouppfostrade och passade på att ta en tupplur mitt under kaffet och var hur pigga som helst senare på kvällen med massor av energi. Tänk om det kunde smitta av sig lite!

16/2 6 veckor

Igår hade vi besök av våra vänner Åsa & Folke från kennel Goldqueens. De kom BARA för att träffa mig o Kent, ja och så Norpan förståss. För att inte göra oss ledsna så tittade de PYTTE PYTTE lite på valparna också... Det var snällt av dem tycker vi =O)

Deras Pripps var med, och det är nyttigt för valparna att träffa lite andra hundar än dem de är vana vid. Det är intressant att se även små valpars hundspråk, och hur de läser andra hundar. Pust, de reagerade precis som valpar ska göra. Först lite försiktiga, och efter ett tag, ja det kan ni kanske tänka er. Pripps var inte så road hela tiden, och tyckte nog de var ganska äckliga! Vad Pripps inte visste då var att hon förhoppningsvis inom en snar framtid har egna små valpisar att ta hand om.  

15/2 41 dgr

Tänk, jag hade glömt bort hur hjälpsam en springervalp brukar vara. Speciellt när man ska städa, eller hm... torka upp något från golvet. Man hinner inte böja sig ner förrän en (eller rättare sagt 5) valpisar befinner sig mitt under näsan på en, gärna på det som ska torkas förståss, eller i full färd med att jaga det som det torkas med! Ja, minnet är bra men kort....

Små valpisar har kommit ganska långt i sina (som vi tror) försök att störta den beslutande styrelsen och organisationen här på fabriksgatan. Man kan väll säga att de tagit köket i besittning.... Eftersom små valpisar inte vill vara ensam i sitt valprum, och det får man ju förstå..    =/    Och deras mamma vill absolut inte göra dem sällskap varken där eller någon annan stans längre än nödvändigt nu för tiden. För att få sin vilja igenom ställer de sig alla på en gång vid kanten, (som Mr Big förståss fortfarande kommer över....) och talar högljutt om för de styrande att här kan vi minsann inte vara längre. Och vilken decibell!!! Eftersom de styrande inte har någon lust att få en djurpolis a la animal resque smygande utanför knuten så är det inget annat att göra än att, tja , låta dem få sin vilja igenom helt enkelt. Återstår väll att se hur deras plan ser ut framöver. ...

MR Bigs plan är i alla fall att slinka över kanten utan sina syskon och lura till sig en slurk lite då och då, för mamma  är mycket mer medgörlig när man bara är en valp ....

Lite småslurkar får de fortfarande då och då, när mamma behagar stå still tillräckligt länge. Men trångt blir det i baren...

Och så finns det ju förståss de av valpisarna som utnyttjar sin charm för att få som de vill....

12/2

Valpisarna har till slut kommit på varför matte lägger in tidningar till dem. För dom är absolut inte till för att kissa på. Nej kissa, det gör man allra allra bäst på köksgolvet tycker alla valpisar. Matte lägger in tidnignarna för att alla valpar ska ha något att ÄTA på, och BITA i, och smula sönder i molekyler och ha dragkamp om. Valpisarna tycker matte är riktigt snäll ibland...Bara så alla vet....

Lite nya bilder....

Först ut tik nr 3, eller Brownie som vi kallar henne...Den goaste och keligaste av tjejerna...med ett bedårande uttryck i ansiktet

Och så den mjukaste och keligaste av pojkarna, Lilleman...som för den sakens skull inte saknar de riktiga bustagen

Och så det lilla (runda) matvraket: Biggan

Vi är hungriga och vill ha mat Nuuuuu!! Brownie, Lilleman, Tik nr 1 (Kira?) och Mr Big

Biggan, Lilleman, Brownie och Mr Big

11/2

Igår hade vi besök av valpisarnas halvbror Douglas (Woodcraft Wind Walker) och hans matte och husse. Det var jätteroligt och trevligt, och Douglas var verkligen en härlig kille. Så lugn, trevlig och mysig. Märktes ingen spök eller slyngelålder där inte, som man kan göra i den åldern (11 mån) Ju mer jag ser av Zimons linjer, desto mer övertygad blir jag om att han verkligen var det perfekta valet till Fiffi. Så spännande att se vad det blir av dessa valpar... Säkert något stort =)

Idag kom valppaketet från Royal Canin, och grejerna fr Häromi som jag skickat efter till våra valpköpare har också kommit. (Fast det är ju förståss valparna som ska använda det, hoppas jag i alla fall....=/   

Med valparna är det braaa... De bits hårt och hänger sig verkligen fast i strumpor och tår. Morrar åt varandra och biter varandra så det hörs gälla skrik lite då och då. Lika fort som de springer över golvet, lika fort somnar de i något hörn. De är verkligen för härliga. Vi har bestämt (tror vi) att tik nr 1 kommer att stanna hos oss. Varför det blir just hon är nu inte lätt att svara på, alla är ju lika fina och härliga, men hon var den första som kom ut och har nog varit lite av en favorit hos mig från början.

Inga bilder idag....=(

10/2

eIgår var valparna fem veckor. De härjar runt ganska bra hemma nu. =) Det gäller att snabba sig på med maten om mornarna till dem. För två veckor sedan hade de inte vaknat om så taket trillat ner på morgonkvisten. Nu räcker det att man kommer ner på morgonen så vaknar de och ska ha MAT NU, eller allra helst för tie minuter sen... Då är det inget annat att göra än att släppa in alla valpisar i köket så de får något annat att tänka på innan maten blir klar. Foppatofflor är ett måste när man är trött, halvblind och ska kryssa mellan små insjöar här och där, samtidigt som man ska undvika att få snabba, valpisar under fötterna. (Som förresten nuförtiden mest hänger fast i strumpr eller tår, i alla fall om man inte har foppatofflor på sig.) Matta i köket är numera ett minne blott, och det lär väll dröja några månader innan det kommer på någon igen.

Vi höjer och höjer kanten in till köket (Finns ingen dörr) men Mr Big lyckas ändå alltid komma över och ligger nöjt och sover bredvid Fiffi i köket på mornarna när vi kommer ner. Förstår inte hur han bär sig åt. Igår kväll var han MYCKET missnöjd när han inte lyckades komma över efter senaste höjningen, och hela huset fick veta det. Men tror ni inte den lilla rackaren lyckats komma över i morse igen!!!

Fiffi har börjat tala om ganska ordentligt för sina små barn att hon inte är någon mjölkbar längre. Någon snutt får de ta då och då, men sen räcker det.

Vi tränar lite varje dag med att stå på bord. Känner igenom hela kroppen, tar på tassar och öron så de vänjer sig ordentligt. Det är ju inga problem, förutom att det är ju myror i kroppen och inte alls roligt att vara stilla. Det finns ju så mycket ANNAT som är intressant. Kameran har vi alltid till hands, men det är svårt att få fina kort på sånt som aldrig är still, men kort när de sover har jag massor av! Sen så finns det en valp som alltid lyckas vara där kameran är, nämligen tik nr 1, eller kanske är det så att hon är den enda som sitter still tillräckligt länge för att fastna?? Här kommer i alla fall lite bildbevis på att de växer. (och sover...)

Överst fr vänster Tik nr. 2, tik nr.1, 

mitten: tik nr 3 och tik nr 1

Längst ner fr vänster: tik nr 1 och 3, och alla i en hög

3/2

4 veckor igår. Oj vad tiden går fort. Nu börjar de bli små personligheter, som förståss kommer att ändras både fram och tillbaka veckorna framöver. Men lite roligt är det att se. Tik nr 1 sitter ofta och studerar omgivningen och ser fundersam ut. Tik nr två är det största matvraket, och också den som hörs mest och oftast. Tik nr tre är lugnast och väldigt go och kelig. Lilleman är fortfarande med på vad som helst och vill gosa med allt och alla. Mr Big försöker mucka gräl och låtsas att han är stor o stark, fast egentligen så är han en liten fegis. Goa och glada är de hur som helst allihopa, även om de har börjat ge varandra lite tjuvnyp här och var. Även vi tvåbenta börjar känna av att tänderna är som små nålar. De får utforska köket flera gånger varje dag, och det är också där som de får sin mat, som de SLUKAR...

Har också försökt att ta fina bilder (igen..) Tycker fortfarande små valpisar är ouppfostrade vid fotografering, men nu är de i alla fall så stora att de kommer med på bild! =) Försökte ta kort med ALLA fem i famnen, men insåg att det skulle vi nog ha gjort för 5 kg sedan! Det var inte lätt att hålla i fem tunga ålar som alla drog åt olika håll. Så det projektet är för tillfället nerlagt. Har ännu inte nestämt vem av tikarna som ska heta vad. Den vi ska behålla själva ska heta Windhunters Golden Dream. De andra två ska heta Golden Heart och Golden Sun. Tiden får utvisa vem som blir vem. Tik nr två kallas numera också för "Biggan"

29/1

Underbar, ljuvlig och alldeles bedårande är han vår lilla lilleman , eller lilla mannen som jag också kallar honom. Han är verkligen go denna lilla kille. Finner sig i de flesta behandlingar utan protest, och är bara nöjd o go och kelig. Bjuder på några bilder från när han somnade i mitt knä efter kloklippningen häromkvällen.

Helst skulle man vilja sitta på en stol hela dagarna och bara titta på dem, men det går ju tyvärr inte. =(

Deras utrymme har utökats till hela valpboxen, så nu har de några kvadrat att röra sig på. Vi får väll se hur länge det dröjer innan de rymmer.

Bjuder på några färska bilder.

27/1

Igår fick valparna "Riktig" mat för första gången. Jag trodde nog att någon skulle protestera och tycka det var äckligt, men inte heller! De mumsade och åt som de inte hade sett mat på flera dagar. Åh så smaskigt de tyckte det var. Det märks att de är sin mammas valpar =)  Fiffi tyckte det var mycket orättvist eftersom hon inte fick vara med, och låg och tittade med längtansfylld blick på andra sidan hundgallret. Hon fick nöjet att städa efteråt, och det gjorde hon med glans. Det fanns inte en smula kvar när hon var klar. Har läst att tikarna ofta blir avmagrade och "slitna" efter valpning och omhändertagande av valpar, men det ser vi inget av hos Fiffi. Hon är så blank o fin i pälsen, och det är nästan så hon kommer bli tvungen att BANTA när valparna är avvanda. Hm.....

26/1 3v.

Hipp hurra för valpisarna som fyller tre veckor idag. (Förutom Lilleman då som fyller imorgon) Det är verkligen liv i lådan nu. Det brottas o morras o viftas på svansar. Tänderna har kommit fram i överkäken, så snart känns de ganska rejält också skulle jag tro. Tik nr 2 som lyckades komma över kanten en gång har nu lärt sig att det kan vara grönare på andra sidan, och hon låter hela huset veta det också. Hon kämpar och klättrar, (och låter) men kommer inte över nu när vi höjt. Alla gör förståss sina tappra rymningsförsök, men nr 2 ger sig INTE förrän hon i princip somnar av trötthet. Avmaskade har alla nu blivit första gången. De flesta var överrens om att det var en mycket kränkade och hemsk behandling och protesterade så gott de kunde. Förutom Lilleman då som var så trött så han gäspade hela tiden. Bara att stoppa in medlet i munnen....

Mr Big väger numera hela 2 kg! Det blir nog en ståtlig herre av honom. Innan valparna kom så hoppades vi att det skulle bli flera tikar, så vi hade några att välja på. Nu tycker vi det är tur att det inte är FLER än tre välja på. Det kommer att bli svårt nog ändå att bestämma vem som ska stanna hos oss!

22/1 dag 16

Nu har valparna hunnit bli 2 veckor +2dgr och oj vilken fart det börjar bli i lådan!  De har öppnat sina små ögon, och har upptäckt att det finns flera av deras egen sort i lådan. De morrar o skäller och försöker smaka på varandra lite då och då. Svansen viftas det också på. Om de gör det med mening eller om det är något som bara händer, det är inte lätt att veta. Man kan sitta hur länge som helst och bara titta på dem. Hade tänkt ta JÄTTEFINA 2-veckors kort. Tyvärr så delade valpisarna inte min upfattning om hur man ska bete sig under en fotografering, så det blev som det blev. Nästa gång ska jag se till så de är MÄTTA och TRÖTTA när vi ska ta enskilda kort. Ska i alla fall försöka få in några enskilda bilder på deras egen sida senare.

MammaFiffi har en bestämd uppfattning om att först ska lådan städas, sen ska valpar tvättas och SEN är det dags för mat. Små valpar håller inte riktigt med och brukar protestera högljutt!

Vi har ökat på höjden på kanten. Helt plötsligt fick jag se detta!!

OJ så fort det gick! Som synes så lönade det sig.....

      Och inte vill de vara med på kort heller.....

17/1 dag 12

Nu knatar alla valparna runt på benen, även om det förståss fortfarande är väldigt ostadigt för de flesta. Vi börjar se små små springor i ögonen, så snart snart öppnar de sina små blå! Det ska bli så spännande. Ibland går Fiffi bara in i valplådan för att städa och tvätta dem, och har inte minsta planering på att ge dem mat just då. Det är INTE populärt med dessa tvättningar. Det blir ett väldigt hallå i lådan då. =)

Bjuder som vanligt på några talande bilder.

15/1 dag 10

Både Fiffi och valparna äter och äter och äter... Och det syns på dem också. Fiffi håller vikten, och valparna ökar och blir större och större. Kan det vara gen manipulerat foder tro? Nu börjar de försöka ta några stapplande steg. Det är minsann inte så lätt att hålla upp runda kulmagen, och ostadigt är det, men några små steg blir det emellanåt. Nosen vet de också hur man använder. Det är full fart på dem, och man hör hur de snosar och sniffar sig fram i jakt på mamma. Igår vägde nr2, alias Mr Big 1100 g!! Ingen lättviktare det inte. Förmodligen så kommer vi försöka hitta en delägare till någon av hanarna. Om vi kan hitta någon i närheten. Fiffi börjar bli som Fiffi igen, tack och lov. Hon är väldigt beskyddande mot sina små barn, och andra hundar är INTE VÄLKOMNA.

13/1 dag 8

Nu börjar allt lugna ner sig här. Och valparna växer och börjar se ut som små korvar! Valp nr 2, hane, eller "MR BIG" som jag brukar kalla honom (Nej, han ska inte heta det) vägde igår 904 g! Valp nr 5, eller "Lilleman" vägde 719 g. Så nog växer de alltid. Även Fiffi har piggnat på sig. Vi var inne på djursjukhuset igen i måndags för magkänslan sa att allt ännu inte var helt rätt. Veterinärerna höll med om att något fortfarande var fel. Proverna visade att blodvärde och allt var bra, men hennes CRP som ska ligga på 15-20 låg på 65, så en infektion/inflammation som inte antibiotikan rådde på hade hon. Nu har hon två sorters antibiotika under tiden de utreder precis vilka bacilusker hon har, men nu verkar det vara rätt, för det är STOR skillnad. Hon till och med apporterar husse skor när han kommer hem från jobbet. Och hon är som vanligt: ständigt hungrig. Verkar som att det kommer att gå i arv. Nu  kan vi äntligen börja NJUTA lite av små valpar också. Lite bildbevis på tjockisarna.

Trött...

Mätta och belåtna...

Tvättning...

9/1 dag 4.

Valparna äter o växer o sover. Vi har två stora tjejer som blir MYCKET ilskna om de inte kommer till maten fort nog, eller om någon annan har haffat den bästa tutten! Det hörs kan jag säga. Fiffi är piggare, även om tempen fortfarande ligger på 39. Vilket inte är något att oroa sig för så länge hon mår bra säger veterinären. Vi håller väldig koll på henne. Igår viftade hon på svansen för första gången sen i måndags kväll!

Här kommer några bilder att njuta av.

Alla sätt är bra utom de dåliga!

Kommer du snart?

I den här lådan var valparna på djursjukhuset när de inte var i kuvösen. Mycket användbar även hemma när minstingen behövde lite ensamtid med mamma. Men nu är det visst nog tycker både Fiffi och valpar!

Valp 4, 5, 1, 2 och 5

                 Valp 4, 5, 3                                                                                Valp 2, 1                  

8/1 dag 3.

JA, nu är valparna 3 dygn. Allt ser än så länge bra ut, tack och lov. Fiffi har knappt tid att äta. Om en valp piper det allra minsta springer hon in i lådan och kollar läget. Igår blev hon väldigt bekymrad om någon valp gav sig ut på vandring åt fel håll i lådan. Då började hon pipa o gnälla, så vi skulle lägga tillbaka den på rätt ställe. Inga rymlingar här inte. Det verkar också som att vi inte behöver ge dem ersättning mer utan att Fiffis mjölk räcker. Tack och lov!! Det är verkligen inte det enklaste att mata motsträviga valpar som tycker att ersättning och nappflaska är usch och blä! Kunde aldrig drömma om att en liten valp kunde vara så STARK. Det ser man också när de kämpar om sin plats för att få de bästa spenarna. De riktigt plöjer sig fram. Fascinerande...  Den enda av valparna som lyckligt tuttat allt han orkat av ersättningen är femman, men även han får nog nöja sig med mammas mat nu, som ju är det bästa.

Från vänster: Valp nr 2, hane, valp nr 1 tik, valp nr 5 hane, valp nr 4 tik och valp nr 3 tik.

Än så länge så säger vi ettan, eller trean osv för att hålla reda på dem.

-------------------------------------------

Tillägg 5/1

Upp och ner har det verkligen gått här hemma.Fiffi blev jättedålig med 40,5 graders feber. På röntgen visar det sig att det finns två valpar kvar. Fiffi som var riktigt dålig skickades in på kejsarsnitt. En död valp, som varit död ett tag hade stoppat upp allt. Otroligt nog så levde valpen som låg efter.

. Under tiden när Fiffi syddes och vaknade upp fick vi uppgiften att ge valparna tillägg. De var INTE glada, utan jättehungriga. Den nya lilla killen (5:An) blev överlycklig över nappflaskan och tuttade som bara den. Han hade varit riktigt arg i operationsrummet efter ett tag. Han var väll hungrig stackarn! Hans syskon som smakat riktig mat tänkte däremot inte äta något så äckligt!

Tyvärr så fick Fiffi mindre mjölk i samband med att hon blev dålig, så vi har fått stötta till med lite ersättning. Det verkar i alla fall som att mjölken kommer mer och mer. Valparna verkar ganska nöjda, och än så länge ser det ut som att de ökar i vikt.

Fiffi är förståss fortfarande mycket medtagen, men ändå mycket piggare om man jämför. Hon är så mån om sina valpar igen, och är en riktig supermamma. Jag skulle ha tagit kort på varje enskild valp, men har efter tre sömnlösa nätter inte haft ork eller möjlighet till det i all uppståndelse. Fiffi blir också så bekymrad och orolig varje gång jag hämtar en valp, så jag vill inte ta dem för henne i onödan. Hon behöver nu all vila hon kan få. Till helgen ska jag försöka få in kort på varje enskild valp, och kanske kan det bli en liten grupp bild imorgon så länge. Alltid något!

JA, det var ju en början på en första valpkull det!! Jag har ju förstått att det kan vara väldigt svårt att avgöra om sista valpen har kommit eller inte, och att det enda riktigt säkra är röntgen. Om det blir någon mer valpkull i framtiden, så kommer vi antingen röntga eller låta en erfaren veterinär undersöka efter valpningen. Det är en sak som är säker!! Det fanns inga tecken tidigare på att Fiffi hade valpar kvar, men det är ju möjligt att en veterinär eller erfaren uppfödare hade kunnat se eller känna det. Vi är i alla fall en erfarenhet rikare, eller fattigare, hur man nu ser det.

Mycket kan ju fortfarande inträffa, men som det ser ut nu så går det åt rätt håll för alla.

Sist men inte minst.

TACK TACK TACK för alla grattis vi har fått!!!

------------------------------------------

5/1 Dräktighetsdygn 59

4 valpar har vi fått! 3 tikar och 1 hane!

Fiffi började redan igår natt vid ca 12-tiden med sänkt temp, hässningar o skakningar. Vi flyttade ner till valplådan och det blev inte mycket sömn den natten. Jag vet inte hur låg tempen var, eftersom jag missade att tempa henne söndag morgon. Men kvällen o natten låg den på 37. I ca ett dygn var hon i "öppningsfasen". Sent i går kväll hade tempen stigit till 37,7. Inatt lite efter kl: 00 kom den första valpen!! En tik på 395 g. Klockan 02.00 kom den andra valpen. En hane på 465g. Klockan 04.25 var det dags för nästa. En tik på 485 g. Nu trodde vi inte det skulle bli någon mer. Fiffi lade sig till ro och tog hand om valparna, men så, klockan 08.45 kommer det en valp till! En tik på 480 g. Fiffi tar så väl hand om sina valpar, och är så mån om dem. Men inte tänkte hon valpa i valplådan inte! NEj då, mattes madrass som släpats fram ur gömmorna och låg bredvid var mer passande tyckte hon. Jag försökte flytta över första valpen till valplådan direkt när den kommit men nej då. Där skulle den inte vara! Jag hann inte lägga ned den innan Fiffi hade den i munnen. På mattes madrass skulle den vara! Nu ligger i alla fall alla valparna torra och ompysslade tillsammans med mamma i valplådan. Fiffi är förståss trött o sliten, men alla mår bra. Så skönt att allt gått som det skulle. Nu hoppas vi att resten går lika bra! Tur ändå att det inte blev 10-11 st!! 4 känns ganska lagom ändå...

Jag hade på känn att FIfi skulle valpa före dag 63, men trodde inte det skulle bli riktigt så här tidigt. Men det var en fin trettondags afton present!

Lite bilder på underverken ska vi försöka få till under kvällen också förståss. Kan avslöja att alla som väntat är brun vita. Och så roligt att det var tre tikar. Det blir inte lätt att välja vem som ska bli kvar.

Nu är matte, husse och hund trötta efter att knappt ha sovit på 2 dygn. Tur det är röd dag imorgon, eftersom jag jobbar denna vecka, när Kent tagit ledigt som "barnmorska" Jag får njuta nästa vecka istället!

2/1 Dygn 56 (8v)

Bara en vecka kvar!!

I Fiffis mage både känns och syns valparna tydligt. Vet inte vad de har för sig därinne, men still vill de inte vara. Fiffi suckar och pustar och tycker magen är allmänt jobbig. Hon blänger på den ibland. Hon vilar och vilar och äter fortfarande med god aptit. Lite bus finns det också i henne ibland, små stunder. Det är lite jobbigt för henne ute nu med all snö. En halvmeter snö är för besvärligt för henne att gå i och hoppa är hon inte precis så bra på just nu. Tur att husse använt snöslunga så det finns lite för henne på tomten att gå på. För inga trottoarer i närheten mer än en liten bit på vår är skottade, och i vägen törs jag inte gå nu, eftersom det finns en massa "volvobö..." som jag så snällt kallar alla bilburna ungdomar som tror de är rallyförare! Och snövallen är ganska hög att kravla sig över om det behövs, både för Fiffi och för mig! Så det är ut och snabbt in som gäller, och Fiffi verkar inte misströsta precis. Valputrymmet/lådan är iordningställd, så nu är det bara att vänta. Några behövliga filtar och fällar har inhandlats. Funderar ju på hur många som finns därinne. Fler än fyra om man ska gå efter sparkarna. Jag tror fortfarande inte det blir någon jättekull, men Malin och Kent gissar på 10-11 st! Om de VILL ha så många eller om de bara TROR att det är så många vet jag inte! =) Förhoppningsvis så blir det några tikar att välja på, eftersom vi planerar att behålla en tik själva. Men huvudsaken är ju ändå att allt går bra. Så blir det vad det blir.

Bilder på lilla magen kommer på bloggen.

Veckans ca mått:

Bak: 65 cm

Mitten: 75 cm

Mitten fram: 80 cm

26/12 Dygn 49 (7v)

Nu tycker Fiffi att det börjar bli lite jobbigt, och nog tycker jag att hon tittar lite förberående på mig ibland. Magen växer, och nu kan vi känna små sparkar där inne! Undrar just hur många det är? Fler än en i alla fall. Förhoppningsvis så är det inte FÖR många om man säger som så. Fiffi tror ännu att hon måste äta för 10 valpar, men det är trots allt skönt att hon äter ordentligt. Det är inte alltid så lätt att hitta bekväma ställningar att vila i, när magen är i vägen och trycker på.

MEd två veckor kvar så börjar det nu dra ihop sig till att göra iordning valplådan, så hon kan bo in sig ordentligt.

Tyvärr så får jag inte in några bilder fr min dator för tillfället, men kanske att det går att få in på bloggen. Eftersom hon växer som mest på ett ställe som jag inte har mätt på, så har jag nu börjat mäta "mitten fram" också. Men som sagt, ska tas med en nypa salt....

Mitten fram 75

Mitten ca 72

Bak ca 65

20/12 Dygn 43

Fiffi är fortfarande väldigt "pigg", men föredrar att gå framför att springa. Förutom när någon tar i kylskåpsdörren, då hon får upp turbofart. Hon är inte riktigt lika manisk när det gäller mat, men är fortfarande väldigt hungrig och äter allt! Vi har börjat ge henne starter och hon tycker förståss att det är lika gott som allt annat som går att svälja. Hennes juver sväller och tuttarna likaså. Ser lite roligt ut när pälsen står ut på sidorna. Hon behöver ut och kissa oftare, då det trycker på på blåsan. Mat och vila är ledorden. 

Midja bak: ca 59-60 cm

Mitten: ca 65 cm

12/12 Dygn 35

Fiffi växer åt alla håll och kanter och jag fuderar över hur stor endräktig hund kan bli på de 4 veckor som är kvar????

Snart är det dax att öka mängden mat lite. Redan nu får hon lite mjölk maten, allt för att motverka kalkbrist. Hon är konstant hungrig, och vi kommer

fördela maten på tre måltider per dag istället för två. 5 cm i omfång har hon ökat, och jag har en känsla av att hon kommer att bli

ganska stor. Det är ju inte 100% att måtten är från exakt samma ställe på cm,

men att hon blivit rundare är det ingen tvekan om.Dagens skörd från bänken i ett obevakat ögonblick: En pepparkaka.

Midja bak: ca 58

Mitten ca 63

8/12  Dräktighetsdygn 30

Ja, nu är det trettio dagar sedan vi var iväg och parade Fiffi, och nu börjar till och med jag tro att hon är dräktig.

Kent är förståss helt övertygad om det, så vi får väll hoppas att han har rätt.

Något illamående har vi ännu inte sett, däremot så börjar den lilla damen lägga på sig något litet runt midjan.

Även Spenarna börjar tydligt ändra sig i storlek och färgen "rosnar" allt mer.

Eftersom Fiffi aldrig förut blivit märkbart skendräktig, så hoppas vi att det är riktiga tecken.

Matbegäret har inte minskat, snarare tvärtom. Häromdagen försökte hon norpa husses hamburgare som han bar på en tallrik! 

Det small när hon högg i tallriken, och som tur var så klarade sig tänderna. 

Igår morse hörde jag något som pep och gnällde bakom ryggen på mig, sen hörde jag smask smask. 

Malins skinksmörgås låg mitt på bordet med betoning på låg. Fiffi stod med båda frambenen på bordet och smaskade som bara den!

Lite skamsen såg hon väll ut, men inte så jättemycket om jag ska vara ärlig.

Så här skulle hon aldrig göra i vanliga fall, men just nu är hon extremt hungrig.

När hon inte äter så vilar hon.

Med andra ord, om hon INTE är dräktig så lär vi få ägna oss åt en hel dem motionering om några veckor!!

Har försökt ta midjemått på henne vilket inte är så lätt som det låter.

Man får väll inte ta dem alltför allvarligt, men  lite kul i alla fall.

Midja bak: ca 53 cm

Mitten: ca 58 cm